"Socialkonstruktivistiskt"...
Närå, har en paus nu, läser och läser för våra momentansvariga har slängt över oss hur mycket litteratur som helst. Och snart måste jag bita tag i den engelska rapporten. Engelska.... alltså, jag fixar väl vardagsengelska rätt OK, även om jag gärna slipper. Men AKADEMISK engelska är faktiskt inte lätt att förstå! Ska försöka leta reda på det vi ska diskutera ur just den texten utan att läsa allt. Det kommer ta för lång tid.
Lärarna har börjat förstå att de nog varit "lite väl optimistiska" vad gäller hur mkt vi ska hinna läsa. I introduktionen hette det: Det är mycket att läsa, men ni har ju 7 veckor på er." Bara det att när kursanvisningen kom så ska det mesta vara läst nu på måndag, dvs 1 (EN!!) vecka hade vi på oss.... det har varit ett o annat rop på hjälp på nätet. Så lärarna har haft fullt sjå att lugna ner, dra ner på litteratur, gett förslag på vad vi ska koncentrera oss på att läsa och vad som inte är lika nödvändigt, och att flytta fram datum för inlämningar. Nu börjar nog de flesta känna att vi kanske, KANSKE klarar den här kursen till slut.
Själv läser jag lika långsamt som posten tar sig från Grekland till Sverige. Har aldrig lärt mig tekniken att skumläsa. Skumläser jag så får jag inget sammanhang och börjar tänka på annat. Måste sitta och göra överstrykningar och anteckningar för att nåt ska fastna. Trots att det är superintressant det jag läser! Är nog nåt fel på mig...
Vad läser vi nu då? Jo, "Sociologiska perspektiv på studie- och yrkesval utifrån kön, klass och etnicitet." Och det är jätteintressant!! Det är lika roligt varje gång jag tar upp nåt jag läst med maken, alltså nu när jag läser om genusperspektivt. Han hamnar direkt i försvarsställning, vilket också påpekas att de flesta män gör som inte vill sätta sig in i skillnaderna och könsmaktsordningen. Det är ganska kul *S* Det roligaste av allt är att den mesta litteraturen i ämnet är skriven av män.
Igår var det serieterräng för sista gången i år. Elias kom 2:a!! Han kämpade verkligen som en liten röd för att ta sig förbi ledaren på upploppet och det var inte långt undan, men han fick nöja sig med 2:a platsen. Och han var SÅ nöjd:-) Förra veckan kunde han ju knappt ta sig fram efter att ha sparkat sönder stortån, men nu jäklar. Han funderade på om det kanske varit bra för hans löpteknik att slå i tån, så man kanske skulle göra det typ 1 g/vecka fortsättningsvis.
Nu slår han ju i tån flera ggr/dag, men han brukar nöja sig med att skrika lite och sen är det bra. den här gången tog han i.
Skönt att det är läkt nu i a f. Det var nog sista rycket i måndags, när det efter 3 dygn med alsolomslag äntligen blev en öppning så blod o annat mysigt kom ut. Sen när det var klart funkade foten bra igen:-)
Nästa vecka är det prisutdelning till alla barn som sprungit minst 3 ggr, vilket ju båda våra små har gjort. Det värsta är att varken Leffe eller jag är hemma:-((((( Jag är i Stockholm o pluggar och Leffe har en långtur på jobbet. Riktigt, riktigt trist. Nellie ska ju få sitt livs första medalj och Elias har ju faktiskt chans på bronset i år. Och så kan inte vi vara med.
CSn har förresten fått tummen ur! Så nu har jag fått allt beviljat och får ut lite mer pengar. Tur det med tanke på att det kostar att både ta sig till och leva i Stockholm en hel vecka.
Denna gången åker jag en dag tidigare för att träffa min storebror och hans ungar i Uppsala. Vi vill ju helst åka hela familjen, men det blir så sjukt dyrt med hotell och resa. Dåligt med erbjudanden på hotellen i Uppsala också...
Sen åker jag vidare till lyan i Stockholm på söndagen.
På måndagen ska jag hålla en muntlig redovisning..... GAAAAAAAAAH!!!!!
Förresten måste jag ju rapportera att Leffe är sjuk. Han ahde feber igår morse och jag sa åt honom att stanna hemma för h-vete!! Och det gjorde han faktiskt. Han har inte hög feber, men är genomförkyld och ställer sig gärna alldeles bredvid mig när han snyter sig så jag inte ska missa att han är snorig *S*
Muntlig redovisning är banne mig det värsta jag vet... Är sååå skitdålig på det... hackigt och osammanhängande brukar det bli..sen blir ja skitnervös.. märkligt det där..
Karlar och sjukdom.... det är sååååååå synd om dem.. Bara han inte smittar ner dig lagom till Sthlmresan..
Hihi, vad omtänksam han är din make som ser till att du verkligen vet att han är snorig...
Lycka till på redovisningen, ska tänka på dig!
Kram kram
Ja du det var ett nyttigt ord att ha med sig i livet...
Vad duktig Elias var! Trots tån och allt.. Och lilla Nellie oxå.. första medaljen! Det är stort :)
Härligt med CSN - mindre härlig med redovisning.. Jag gillar inte sånt! Men du fixar det säkert galant!
Nämen... stackars liten att vara så sjuk... Tänk, jag känner igen det där...
kram