villavolvovovve

Så lätt hänt... Jag har skrivit en hel massa nu i projektarbetet och nu är jag framme vid det här med att relatera till teorier från litteraturen igen. Och det går ju sådär får jag väl säga... Kan man inte bara få ha EGNA teorier? Jag har jättemånga superbraiga!!
Trött är jag som f-n! Har svårt att sova igen:-( Stress förstås. Alltså, sån där äcklig inre stress. Känns som jag inte är riktigt med på vad jag håller på med och då blir jag stressad. Även om jag ligger med rent tidsmässigt.
Gått MYCKET energi på att få till ett samarbete med tjejen jag gör projektarbetet "ihop" med. Hon trodde tydligen att man inte behöver svara på mail och ge nån respons alls. Inte ens på uppmaning! Märkligt tänk...
Så jag skickade helt enkelt ett mail i söndags kväll där jag sa till henna att om jag inte hört nåt från henne på måndag morgon så skulle jag köra på med mitt eget och kontakta läraren för att ta reda på hur jag ska rädda _mitt_ arbete!! Det hann bli en bit fram på förmiddan innan det kom ett svar där hon var helt oförstående och talade om att hon "inte orkade stressa upp sig för det här", osv. Hon fattade verkligen inte alls nånting. Så jag skrev en tydlig förklaring på vad begreppet grupparbete innebär och  att det väl hör tll ren HÖVLIGHET att svara på mail som rör arbetet.
Då kom det faktiskt efter några timmar ett mail där hon bad om ursäkt och att hon insåg att hon betett sig illa och att hon förstod att hon satt mig i en svår situation. Tack för det!!
Nu hade jag ju redan hunnit maila läraren för att höra hur jag skulle lösa detta för egen del. Och förstås gick ju han ut på nätet och skrev till alla (helt apropå *hehe*) att det är VIKTIGT att man meddelar sig med sina gruppkamrater och svarar på alla mail!!
Det kändes inte roligt att behöva skriva till honom, men jag såg faktiskt inte nån annan utväg. Jag tänker inte sitta med projektarbetet samtidigt med hemtentan!! Och sen är det försent...

Aja, nu verkar det som vi samarbetar litegrann i a f, även om hon ligger en bit efter då hon inte gjort sin intervju än. Men det blir hennes huvudvärk (mest i a f) att komma ikapp mig sen.

Nellan har börjat gilla att sätta upp håret:-)

 

Nu börjar hon ju få så mycket hår att det GÅR också. Förra sommaren hade hon nästan inget alls, det ramlade nämligen av. Nu kommer det nytt hela tiden så det blir nog lite tjockare också får vi hoppas.  Mitt mjuka och omöjliga babyhår har hon fått äran att ärva :-/ 

En liten ovana hon skaffat sig när vi inte är snabba nog att gå upp med henne till sängen är denna:



Den här gången letade jag efter henne, och så såg jag fötterna sticka ut under bordet... Visst ser det bekvämt ut!?

Nä, nu ska jag analysera mera... klass och genus och dess påverkan på studie- och yrkesval.... som sagt, jag har massa egna teorier men de duger inte...

Hoppas ni inte blåser bort därute!