Men för i h-vete!! (Pardon my french...)
Har fått lite tentaångest nu, för att jag tycker det gick alldeles för fort att skriva den och jag misstänker att jag kommer få backning på källhänvisningarna. Men hur lätt är det när det är massor av författare och deras olika teorier (som egentligen inte skiljer sig särksilt mkt åt) som beskrivs av ytterligare en författare som skrivit texten och som dessutom lägger näsan i blöt o har egna teorier???? Min hjärna är inte så bra på att arkivera författare sådär... tänk vad bra det vore att ha ett litet "kartotek" inne i skallen. Eller fotografiskt minne tack!!
Sängen (med tjocka duntäcket OCH pyjamas) väntar.
Glömde ju berätta!!
Så det blev utlandssemester för Erik trots flygbolagskonkurs o annat strul!! GLAD för hans skull!!!!
Efter en sorgsen vecka... (OK, jag är en vekling...)
Det gjorde så ont i mig och jag kom ihåg hur det var när jag var liten o mina djur somnade in.
Så, jag överraskade honom igår med att hämta tidigare på fritids och så åkte vill till Arken Zoo och han fick välja en ny kanin! Galet va´? ;-) Men den lyckan jag såg hos honom då var värd att jag får städa buren igen framöver:-)))
Han valde en ny dvärgvädur, en svart, som han efter ungefär 2 sekunders betänketid döpte till "LAKRITS". Våra kaniner ska tydligen ha godisnamn;-)
Lakrits är en liten pigg krabat, 14 veckor och van att bli hanterad av människor. Hon ligger gärna i famnen och blir klappad.
Husets hund verkar också glad, han har gjort många lovar till den plats där Nougat hade sin bur den här veckan, som för att kolla om hon kommit tillbaka. Nu har han en ny kompis att slicka på:-)
Japp, så är det när mamma är en vekling som inte klarar att se sina barn ledsna.
Hur jävla mycket otur kan man ha?????????
Erik är GRYMT besviken förstås och jag tycker så synd om honom. När han o pappa äntligen ska göra nåt ihop, när pappa äntligen har en hel veckas semester, jag då skiter det sig:-(
De hade gett upp när jag ringde förut, för enligt infon på Arlanda skulle de få boka om sig med SAS för att komma iväg, vilket skulle innebära en extrakostnad på 11 papp. Lite magstarkt kanske...
Nu fick jag se på Norwegians hemsida att de satt in ett extraflyg för de som bokat via dem, som går kl 12. Ringde förstås upp Fredrik igen, tjatmoster som jag är, och han lät mest trött. De har ju hunnit boka tågbiljetter hem igen. Men för Eriks skull hoppas jag fortfarande att de ska komma iväg. Tycker faderskapet gav upp lite väl lätt, men han var redan trött på alltihopa efter att först blivit ombokade på flyget, vilket innebar att han fick omboka tåget OCH hotellet, osv. VIlket jag kan förstå, men jag tänker på ERIK jag!
Pratade med Erik också och sa till honom att han kan få följa med mig till Stockholm ett par dar till veckan. Han har ju ändå fått ledigt från skolan... Inte som Spanska solkusten precis, men kanske bättre än att bara vara hemma och gå till skolan istället för att hitta på nåt o vara ledig.
Hoppas att Erik-pappan ringer snart o säger att de är på väg ombord på extraflyget!!
Ehhh, nu skulle jag ju plugga... varför hamnar jag då här??
Trött är jag som f-n! Har svårt att sova igen:-( Stress förstås. Alltså, sån där äcklig inre stress. Känns som jag inte är riktigt med på vad jag håller på med och då blir jag stressad. Även om jag ligger med rent tidsmässigt.
Gått MYCKET energi på att få till ett samarbete med tjejen jag gör projektarbetet "ihop" med. Hon trodde tydligen att man inte behöver svara på mail och ge nån respons alls. Inte ens på uppmaning! Märkligt tänk...
Så jag skickade helt enkelt ett mail i söndags kväll där jag sa till henna att om jag inte hört nåt från henne på måndag morgon så skulle jag köra på med mitt eget och kontakta läraren för att ta reda på hur jag ska rädda _mitt_ arbete!! Det hann bli en bit fram på förmiddan innan det kom ett svar där hon var helt oförstående och talade om att hon "inte orkade stressa upp sig för det här", osv. Hon fattade verkligen inte alls nånting. Så jag skrev en tydlig förklaring på vad begreppet grupparbete innebär och att det väl hör tll ren HÖVLIGHET att svara på mail som rör arbetet.
Då kom det faktiskt efter några timmar ett mail där hon bad om ursäkt och att hon insåg att hon betett sig illa och att hon förstod att hon satt mig i en svår situation. Tack för det!!
Nu hade jag ju redan hunnit maila läraren för att höra hur jag skulle lösa detta för egen del. Och förstås gick ju han ut på nätet och skrev till alla (helt apropå *hehe*) att det är VIKTIGT att man meddelar sig med sina gruppkamrater och svarar på alla mail!!
Det kändes inte roligt att behöva skriva till honom, men jag såg faktiskt inte nån annan utväg. Jag tänker inte sitta med projektarbetet samtidigt med hemtentan!! Och sen är det försent...
Aja, nu verkar det som vi samarbetar litegrann i a f, även om hon ligger en bit efter då hon inte gjort sin intervju än. Men det blir hennes huvudvärk (mest i a f) att komma ikapp mig sen.
Nellan har börjat gilla att sätta upp håret:-)

Nu börjar hon ju få så mycket hår att det GÅR också. Förra sommaren hade hon nästan inget alls, det ramlade nämligen av. Nu kommer det nytt hela tiden så det blir nog lite tjockare också får vi hoppas. Mitt mjuka och omöjliga babyhår har hon fått äran att ärva :-/
En liten ovana hon skaffat sig när vi inte är snabba nog att gå upp med henne till sängen är denna:

Den här gången letade jag efter henne, och så såg jag fötterna sticka ut under bordet... Visst ser det bekvämt ut!?
Nä, nu ska jag analysera mera... klass och genus och dess påverkan på studie- och yrkesval.... som sagt, jag har massa egna teorier men de duger inte...
Hoppas ni inte blåser bort därute!
Tjejfest och roliga svampar;-)
Nu hörde ju inte dessa två ord ihop alls, annars hade det ju kunnat bli riktigt roligt;-)))
I lördags var det tjejfest hos Lisa. Och den här gången kunde jag vara med tack vare en snäll svärmor som var barnvakt. Har haft mina misstankar eftersom Lisa haft en bild på en hund på Facebook ett tag nu, men tänkte att hon som ju tyckte vi var helt galna som skaffade hund, hon har säkert bara den där bilden för att hon tycker om hundar... HAHAHAHA!!!
I dörren möttes vi av den sötaste lilla blandraskillen jag sett på länge!! Tyson... schäfer, golden och rottis. Svart, alldeles ullig i pälsen. Blott 13 veckor "gammal". En riktig liten godbit.
På frågan varför jag blev idiotförklarad när vi skaffade hund när hon nu gjort det själv svarade hon: -"Jamen, jag tyckte du hade så mycket att göra ändå." JAG har mycket att göra? Visst. Men vad har inte HON då????? Hon är galet upptagen!!
Hunden var visst ett önskemål (dvs. tjat, tjat, tjat), från äldsta sonen vars fåglar Lisa råkat släppa ut en efter en... så de har förmodligen blivit kattmat....
Så får jag se hennes högra hand, med ett omlindat pekfinger (som hon gick o pekade på alla med hela kvällen *S*). Då hade hon lyckats med konststycket att fånga en ramlande glasljusstake i luften. Bra gjort i o f s, om inte ljusstaken gått av så hon skar upp pekfingret. Typ ett par timmar innan festen... 3 stygn bidde det. Hon bedövade sig duktigt med vin den kvällen.
Som väl var ville bara 3 st gå på krogen så jag kunde lugnt sitta kvar. Kom hem kl 2. Alldeles lagom. En helkväll med tjejsnack och vin. Mycket trevligt!!!
Plugget då ja... kan säga att irritationsnivån legat högt ett tag. Det gäller ett projektarbete som jag ska göra ihop med en annan tjej. Bara det att den här andra tjejen inte alls tycker det är nödvändigt att vara ute i god tid.... Just såna saker gör att jag INTE GILLAR grupparbeten!!!!! Jag vill göra mina grejer själv, särskilt sånt som ingår i betygssättningen! Men nu är det ju inte jag som bestämmer så det är bara att försöka stressa av. Gjorde andra uppgifter istället, (gruppuppgifter förstås), som ingen annan i gruppen gjort än (för de håller på med sina projekt!!!). Nu är det bara att vänta på att fröken M ska höra av sig med besked. Vet i a f nu att jag inte ska göra fler minigrupprojekt med henne.
Maken tog hunden med ut i skogen igår för att leta svamp. Jag bad honom hitta lite roliga svampar, såna man blir lite extra glad och uppåt av. Han kom hem med trattkantareller. Visst, man blir ju lite glad av det också... Ska rensa alldeles strax.
Suttit o dömt mig bort på Hemnet. Jag är trött på det här huset!!!! Jag vill ha ett snyggt och fräscht hus. Inte ett halvruttet. Jag vill inte ha nån källare. Jag vill inte städa 260 kvadratmeter. (Nä, det är inte bara jag som städar, men ibland känns det så.) Jag vill ha fräscha badrum som GÅR att hålla rena! Radhus på Östermalm lät fint. Fast problemet då är att ingen lär vilja köpa vårt hus för de pengar vi skulle behöva... och att ungarna definitivt inte vill flytta när de har kusinerna i huset bredvid. (På gott och ont...) Såg ett alldeles jättefint hus också, men det hade ett generalfel: Det ligger på Strand.
Så det är väl bara att vänta på att man ska bli färdigutbildad, så man kan få ett jobb och åtminstone få ut en genomsnittlig svensk månadslön. Sen kan vi börja snacka renovering...
Mannen säger att han ska lägga klart klinkersen i tvättstugan denna veckan. Det tror jag först när jag ser det!!
Idag ska jag till tandis med Nellan. Hon ser fram emot det för där finns en stor Brio-järnväg som hon vill leka med;-)
Igår kväll fick hon det värsta spelet i hennes liv!! Hon är ju så urbota envis den ungen!! Om vi inte bestämmer (hon bestämmer med mitt godkännande) kvällen före vilka kläder hon ska ha på morgonen så är det kört. Har funkat länge nu att hon väljer på kvällen. Dock har hon lite svårt att förstå att det inte är sommar året om. Så igår kväll skulle hon prompt ta fram sommarklänning med axelband, inte ha något under o inte ha strumpbyxor. (Hon har börjat HATA strumpbyxor). Hon skrek o bar sig åt så till slut tog jag ALLA klänningar och kjolar och gick o gömde dem!!! Budskapet gick inte fram, eller hade i a f noll effekt, för det lilla söta barnet skrek ännu mer. Det var pappans tur att natta, och han hade en pärs, trots Theralenet. Hon skrek tills hon spydde (det var ett tag sen det hände nu), inte för hon var ledsen utan för att hon var så j-a arg! Och pappan var oxå j-igt arg, varpå dotterns ilska bara stegrades.
Herregud.... BVC pratar om "viljestarka barn" och alla säger att det är bra att barnen har en egen vilja och integritet. Jojojo, visst. TILL EN VISS GRÄNS JA!!!!
I morse försov vi oss. (Konstigt att barnen var så trötta va?) Men Elias fick frulle hemma och Nellan hann till dagisfrukosten. Hon var inte SÅ bråkigt med kläderna. Jackan fick jag ta i handen förstås. Det var ju hela 1 plusgrad ute, då behöver man väl ingen jacka heller....
Hårt mot hårt är det som gäller här hemma nu, för våra barn har en rekordstor teflonfunktion. Det blir en del gap o skrik, men jag orkar f-n inte vara pedagogisk när det inte funkar ändå.
Livet leker...
Sen får jag dåligt samvete för att jag tycker det är jobbigt när jag tänker på K och grabbarna i K-stad. Snacka om att man inte har några problem!!!
Idag har solrosen vi sådde i våras slagit ut.... en sengångare.... den borde vara stendöd efter alla frostnätter....
Fredag= IDOL:-)
Har ju redan ett par favoriter. Tjejer i år. Tycker inte killarna har haft så mkt att komma med... jo nån kille gillar jag också.
Suttit och haft ett sociobiografiskt samtal med mig själv hela förmiddan. Det låter smått farligt det där när man läser det... Rätt bra att prata med sig själv ibland, det borde man göra oftare!! Som vanligt är jag jättebra på att hitta intressanta saker att skriva, men usel på att förankra det i litteraturen. Alltså, jag vet ju att det jag tänker beskrivs i litteraturen, men kanske inte i en och samma text alla ggr, utan det är sånt man liksom tagit till sig från olika håll. Aja, det är inte examinerande uppgift, även om den är obligatorisk, så det är nog inte hela världen hur jag skrivit. Den ska redovisas i små grupper och inte lämnas in på papper. Bättre lägga krutet på hemtentan. *BRRRRRR*
Hade tfn-seminarium med basgruppen igår. En himla svår uppgift fick vi. Inte själva uppgiften i sig utan mer hur i h-vete vi ska få plats med allt på 2 futtiga sidor. 5 frågeställningar utifrån litteraturen och 2 sidor. (Självklart går det inte fuska heller för det SKA vara 1,5 radavstånd.) Hoppas vi får iväg protokollet idag så kan man släppa det sen!
Mår bättre, men jag får nog tänka mig för med kaffet känner jag... käkar Link...
Och imorgon ska jag på tjejfest:-) Det var ohyggligt längesen!! Törs inte tänka på hur länge... Ska bli kul! Jag kommer väl supa mig knall och dansa på bordet i vanlig ordning *S*
Undrar om jag ska göra nåt mer skolarbete idag eller om jag ska ta tidig helg. Får känna efter en stund först... Och: Ska man äta nån lunch idag???
By the way...
Kurslitteraturen är nämligen skriven för de som "rör sig i pedagogiska institutionens innersta krets". BLÄ!!!!
Magsammanbrott:-(
Fick hjälp med att hämta Elias av min svägerska (ängel!!) och vilade fram tills jag skulle hämta Nellan. Men faktiskt, det slutade mola och bränna i magen. Och nu känns det rätt OK förutom att jag inte är sugen på nån mat. Dock extremt törstig!!
Så, nu funderar jag... igår drack jag omåttliga mängder kaffe, t.o.m för att vara jag *S* Har tidigare känt av lite illamående, särskilt när jag varit trött. Inen halsbränna eller sura uppstötningar, men det har jag sällan haft problem med. Ändå känns det som detta var signalen att det är en magkatarr som legat på lut och nu helt enkelt slog till med full kraft. Den bränner lite i mellangärdet... Tagit en Link och ska ta en till ikväll. Och inte dricka kaffe... i a f inte idag;-) (Det är väl ett jävla gift det där kaffet!!)
Hur som helst, när jag låg o vilade slumrade jag iväg mellan varje gång telefonen ringde. Är nog rätt trött... fast just nu och de närmaste två dagarna har jag verkligen inte TID att vara varken trött eller sjuk!! Litteraturseminariumm via telefon imorgon, och inför detta måste jag läsa på lite. Sen är det dax att förbereda frågorna till projektarbetet (och hoppas kursansvariga godkänner våra val av yrken) och försöka få detta avklarat. Sen måste jag läsa allt inför nästa litteraturseminarum. Gör jag det i god tid kan jag ta det lugnt några dagar sen.
Jag försöker VERKLIGEN att ta en sak i taget, men nu är jag och min samarbetspartner i ofas vad gäller projektet och då blir jag stressad. Och jag tål inte stress.
Imorgon ska jag träffa min "slagpåse", terapeuten, och han kommer nog sucka åt mig...
Hoppas magen vill vara med på noterna imorgon!
Blev påmind idag om att det är tjejfest på lördag. Hade jag helt glömt, alltså att det är NU på lördag, trodde det var nästa... och Leffe har bestämt att han ska kolla fotboll o ta en bärs (EN?? HAHAHAHAHAHA!!!!) på lördag. FAN!! Kanske kan lägga huvudet på sned o höra om svärmor kan komma några timmar så kan jag vara med en stund i a f. Eller se om Leffe kan tänka sig omprioritera. Men han bestämde ju trots allt först...
Aja, allt har en ände och korven den har två... det är ju nu bara 2 år och 8 månader tills jag får min examen;-))))
Kram på alla!
Fredag.
Min första tanke när jag vaknade i morse var: K och barnen, hur var deras natt? HÖrt mig för i a f så att hon har den hjälp hon känner att hon behöver. Då kan jag slappna av lite. Är ARG på hur orättvist livet kan vara. Vi tjejer har skickat blommor idag, en jättevacker bukett i en skål. Hoppas den lyser upp lite i eländet...
En sak som gjorde mig glad idag var att min storebror ringde! Lite trist förstås att han berättade att G brutit underarmen när han spelade fotboll. Men jag blev så glad att han ringde:-)
Ska försöka komma ihåg att köpa ett kort till G och skicka. Nu när han inte har ont längre så är han tydligen mäkta stolt över gipset;-)
Ikväll blir det tacos. Maken kommer nog tycka det smakar gott. Han har börjat med Herbalife för att kanske kunna reducera midjemåttet något. Ser jag fram emot:-) Men han är hungrig... Och han får äta ett mål om dagen. Så det blir nog stora taco-taberaset ikväll. Eriks tjej sover över så vi blir många till maten.
Dax att hämta ungar och sen handla. Och fösöka lägga bort studierna över helgen!!
Jag slutade tro på gud...
Idag somnade en 39-årig tvåbarnspappa in. Han skulle gifta sig i november, men det blev en "nödvigsel" med sjukhusprästen förra veckan. Jag tror de hann vara gifta i en vecka precis...
Barnen är 4 och 7 år. Hans fru är en underbar tjej.
JÄVLIGT ORÄTTVIST!!!
Ska skicka blommor. Känns futtigt. Blommor liksom... men samtidigt, just nu är det nog det enda man kan göra för att visa att man bryr sig om. Att man känner med...
Fått massor gjort och ingenting...
Men sen kom det värsta av allt. Maken kommer hem från jobbet och flyttar bara över USB-sladd-j-eln och så FUNKAR det. Ööööh? Vilket hån... Jaja, GLAD är jag att det äntligen funkar och den skriver ut så fort, så fort;-)
Sen var det dax att åka o hämta vår nya kyl och frys. Och tyvärr är det ju inte bara att ta bort de gamla och ställa dit de nya. Å j-ar i min lilla låda vad mycket skräp som hamnar längst in i kylen... Och så överskåpen som är fulla av... havregryn som gick ut förra året, kakao som gick ut för 2 år sen, osv.
Men NU står allt på plats och nu står det äntligen Electrolux på kyl och frys oxå:-)
Skulle varit till bilbblan o lånat en bok om det sociala landskapet från 50-talet o framåt (eller nåt i den stilen) men tänk att det prioriterades visst bort. Och nån läsning på dagen blev det ju inte heller. Så det känns som jag inte gjort nåt alls, fast jag haft fullt upp hela dan.
Fortfarande väldigt ledsen o orolig över min vän som sitter hos sin man på sjukhuset. Även fast det bara finns en väg det kan gå nu så känns det ändå som att man klamrar sig fast vid en liten smula hopp... man läser ju ibland om folk som övervunnit svåra sjukdomar trots att de varit nära att dö. Kan inte detta få bli ett sånt fall?! Please??
Man vill göra nåt. Men just nu kan jag inte göra nåt alls. Bara vänta. Och se hur allt blir och hur hon kommer må, när allt är över. Men F-N vad FÖRBANNAD jag är på det orättvisa i livet!! Nån gud har jag svårt att tro på, i a f inte en god sådan...
Kramas mycket!!